Så är jag hemma igen, det känns skönt. Ingen minimänniska som kan dra mig i svansen, fast jag måste erkänna att även jag föll för hennes charm till slut...vem kan låta bli så söt som hon är.

När vi kom hem slängde matte in sina saker, slängde in mig i bilen och körde mig direkt till min nya pojkvän. Matte hade bestämt det och jag måste erkänna att det var ett bra val. Han är jättesnygg!

Vi hade lite annat att tänka på än att posera framför kameran så det blev inte så bra bilder. Om 63 dagar är jag kanske mamma...oj, det är stort!

Nu är jag lite trött.

Kram