Jag vet att många nu kommer att reagera när jag skriver att jag bestämt att sälja Siri.

Jag har vägt plus och minus mot varann och jag har kommit fram till att mitt beslut att sälja Siri är ett steg i ledet för att jag ska börja må bättre.

Det senaste året har varit kaotiskt på många sätt och alldelels för mycket jobb. Det har tärt på mig...mycket. Jag har numera väldigt låg tröskel när det gäller stress, förpliktelser och krav och eftersom jag är en person med höga krav på mig själv och min omgivning blir jag stressad av tanken på allt vad det innebär att ha en valp.  

När jag känner på det viset slår det över och jag blir apatisk vilket leder till att hela familjen och framför allt hundarna får lida. Det hjälper inte att Siri är världens goaste, sötaste, duktigaste.

Jag får dåligt samvete hur jag än vrider och vänder på det, men i detta fallet måste jag tänka på mig själv.

Ännu har jag ingen köpare och det är ju inte säkert att jag kommer att hitta någon som uppfyller mina krav :-)

Förlåt Siri!

Kramar